Det förlorade barnet

Publicerad 19.08.2017 kl. 11:18

 

Jag kommer att sakna väninnorna Elena och Lila! Väldigt mycket. Efter fyra böcker om deras vänskap och den berg- och dalbana den varit under hela deras barndom, ungdom och vuxna liv, har berättelsen nu nått slutet.

 

                   

 

I den här boken, när väninnorna småningom blir medelålders, har de igen kommit närmare varandra och umgås mycket oftare än förut.

Det är också mycket som händer här. Mycket dramatik. Inte bara på grund av italienarnas temperamentsfulla sätt att överdramatisera och hålla på och gapa och skrika åt varandra. Så man kan bli helt utmattad emellanåt. Och inte så litet irriterad också. Haha.

Elena har skilt sig och flyttat tillbaka till Neapel tillsammans med sina två döttrar. Orsaken till skilsmässan var ju förhållandet med ungdomskärleken Nino Sarratore, men det går sakta men säkert upp för Elena att Nino själv aldrig tänkt lämna sin fru. Och att han har haft otaliga kvinnoaffärer på gång under hela tiden. De får en gemensam dotter, men Nino visar aldrig nåt genuint intresse för henne. 

Samtidigt med Elena är också Lila gravid och döttrarna Imma och Tina kommer att växa upp nästan som systrar. Precis som deras mammor. 

Lila är en kontroversiell person och i hemkvarteren i Neapel finns det många som beundrar och ser upp till henne. Men hon har också sina motståndare. Man får aldrig veta vad eller vem som står bakom det fruktansvärda som sedan händer Lila. Det värsta som en förälder kan råka ut för. Hon mister sin dotter...

Hela boksviten börjar ju med att också Lila försvunnit. Spårlöst. Och när berättelsen slutar vet vi inte heller mer om vad som hänt henne och vart hon tagit vägen. Det förblir ett olöst mysterium. 

Men däremellan har man fått ta del av en alldeles fantastisk och gripande berättelse. 

 

 

 

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 7 med bokstäver?

 

 

Välkommen till min blogg!

Här skriver jag om det som är nu. Reflekterar över små och stora saker i livet. Delar med mig av vardagliga eller viktiga händelser.

Viktigast är familjen. Som består av en man som bygger hus. Och tre vuxna barn; en musiker, en medianom och en globetrotter. Och så goldisen Maya.

Själv är jag en obotlig motionsfreak. Just nu gäller crossfit, pilates och dagliga hundpromenader. Jobbcyklar vår-höst. Älskar min trädgård. Kan inte leva utan böcker. Gillar också film och njuter av att umgås med släkt och goda vänner.

Skriv gärna en kommentar, det är alltid roligt att få en hälsning. Det går också bra att ta kontakt via mejlen mellan49och50@gmail.com.

Helen

 

 

Andras bloggar jag läser:

Almbacken

Anne

Carita

Frida

Hanna

I min smak

Lyckoslanten

Mitt 60-tals hus

Scillas garden

 

 

 

Böcker jag läst 2016:

Böcker jag läst 2017:

Den som stannar den som går

Nattvakten

Allt jag inte minns

I väntan på Bojangles

Återstoden av dagen

Vända hem

Den vidunderliga kärlekens historia

En gud i spillror

Djurens gård

Alkemisten

Sjung tills du stupar

Det förlorade barnet

Jag är Zlatan Ibrahimovic

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier

Senaste kommentarer

01.09, 20:30Det skall skördas av Sonja
26.06, 15:25Oundvikligt av Carola
24.04, 21:53De vita pionernas år av Ingrid
17.04, 00:18Veckan före påsk av Sonja
30.03, 15:54Sista lördagen i mars av Carola