En gud i spillror

Publicerad 12.07.2017 kl. 10:08

 

Kate Atkinsons föregående roman "Liv efter liv" var för mig årets läsupplevelse 2016. "En gud i spillror" är inte precis en fortsättning på den boken men visst görs det en del återkopplingar till den hela tiden. Så kanske man nog har en viss fördel av att känna till karaktärerna från förut.

 

                             

 

I den här romanen är det den forne krigspiloten Teddy Todd som är huvudpersonen. Han tjänstgjorde i Royal Air Force (RAF) under andra världskriget och var en av de få som klarade sig levande och någorlunda helskinnade från det uppdraget.

Det är också beskrivningarna av bombningarna och besättningens tillvaro som Atkinson har fått väldigt mycket beröm för. Hon har gjort otroligt bra research och får en att verkligen känna som att man själv sitter med i planet som skall flyga in över någon tysk stad och inleda sitt anfall. Klaustrofobiskt så det förslår och olidligt spännande trots att man vet att Teddy överlever. Men det gjorde verkligen inte alla i samma plan varje gång.

Boken rör sig på flera olika tidsplan och spänner över Teddys hela vuxna liv. Men med återblickar till barndomen och till familjen på gården Rävhörna.

Teddys eget familjeliv blir kanske inte riktigt som han hoppats eller väntat sig. Han gifter sig med grannflickan och barndomsvännen Nancy och de får en dotter. Efter Nancys alltför tidiga död blir förhållandet till dottern Viola mycket jobbigt och de har inte mycket gemensamt.

Med Violas två barn kommer Teddy däremot att ha en fin och nära kontakt. Violas förmåga att ta hand om sina barn är nämligen inte den bästa och det bohemliv hon för lämpar sig inte för en tvåbarnsmamma. Teddy stöder så gott han kan.

"En gud i spillror" har fått mycket beröm och blivit prisbelönt. För mig kommer den ändå i skuggan av föregångaren och jag försökte litet analysera vad det beror på? Jag var inte så begeistrad och det räckte ganska länge att läsa den faktiskt.

Jag har litet svårt att leva mig in i Teddys liv. Och inte heller i någon av de andra personerna kan jag känna igen mig . Dottern Viola ogillar jag rentav. 

Jag blir kanske också litet störd av att Teddy känns litet tafatt och mest låter andra bestämma och ta över. Han är så snäll och verkar inte vilja säga ifrån. Det blir som det blir liksom.. 

Men förstås är det både de plågsamma krigsupplevelserna och det moraliska i att bomba och döda en massa oskyldiga personer  som har påverkat honom och format honom och hans personlighet. Han pratade aldrig om det, varken med sin fru eller med någon annan. Och med de få krigskamrater som fanns kvar efter kriget ville han inte heller ha kontakt.

Detta är ändå en mycket läsvärd bok! En fin beskrivning av hur vi formas av det vi upplevt. Och hur det vi själva upplevt totalt förbises eller missförstås av andra om vi inte kan berätta eller tala om det. Tapperhetsmedaljen från det krig du aldrig kunde lägga helt bakom dig, slängs i soporna som värdelöst krafs när din lägenhet skall tömmas...

 

 

 

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 1 med bokstäver:

 

 

Välkommen till min blogg!

Här skriver jag om det som är nu. Reflekterar över små och stora saker i livet. Delar med mig av vardagliga eller viktiga händelser.

Viktigast är familjen. Som består av en man som bygger hus. Och tre vuxna barn; en musiker, en medianom och en globetrotter. Och så goldisen Maya.

Själv är jag en obotlig motionsfreak. Just nu gäller crossfit, pilates och dagliga hundpromenader. Jobbcyklar vår-höst. Älskar min trädgård. Kan inte leva utan böcker. Gillar också film och njuter av att umgås med släkt och goda vänner.

Skriv gärna en kommentar, det är alltid roligt att få en hälsning. Det går också bra att ta kontakt via mejlen mellan49och50@gmail.com.

Helen

 

 

Andras bloggar jag läser:

Almbacken

Anne

Carita

Frida

Hanna

I min smak

Lyckoslanten

Mitt 60-tals hus

Scillas garden

 

 

 

Böcker jag läst 2016:

Böcker jag läst 2017:

Den som stannar den som går

Nattvakten

Allt jag inte minns

I väntan på Bojangles

Återstoden av dagen

Vända hem

Den vidunderliga kärlekens historia

En gud i spillror

Djurens gård

Alkemisten

Sjung tills du stupar

Det förlorade barnet

Jag är Zlatan Ibrahimovic

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier

Senaste kommentarer

01.09, 20:30Det skall skördas av Sonja
26.06, 15:25Oundvikligt av Carola
24.04, 21:53De vita pionernas år av Ingrid
17.04, 00:18Veckan före påsk av Sonja
30.03, 15:54Sista lördagen i mars av Carola