Oundvikligt

Publicerad 26.06.2017 kl. 12:22

 

Den som har trädgård som hobby, eller har en gård med litet planteringar, vet att det händer att man misslyckas och att växter vantrivs och dör.

Under årens lopp har jag planterat otaliga träd, buskar och perenner. Inte lika mycket numera, men alltid finns det nån ny växt som man vill pröva på eller pladask faller för när man ser den. Och ibland måste man ersätta nån som inte klarat vintern.

I år har jag fått konstatera att det inte finns minsta tillstymmelse till liv i ligustersyrenen. Det är såå ledsamt, för den hade redan vuxit sig rätt hög och bjöd på den allra underbaraste blomning.

 

Som den såg ut för kanske två år sedan. Blommar senare än alla andra syrener. Och den har en alldeles underbar doft.

Som för att trösta mig har i år de rosa tolvgudablommor som finns i rabatten runt ligustersyrenen blommat vackrare och intensivare än någonsin förut. Den vänliga gesten tackar jag för<3.

Ifjol sågade vi ner ullungrönnen, som också den höll på att helt torka bort. En riktigt stor förlust även det. Och den hade vi stöttat och försökt räta på i säkert närmare tio år. Men den ville tydligen inte rota sig här på vår gård.

Ett lika sorgligt öde har den lilla ljuva dvärgsyrenen  gått till mötes. Och höstanemonen. Och jordnävan och svavelpionen. Och många, många fler..

Det hjälper inte att gräma sig. Inte heller vill jag räkna hur mycket pengar jag satt ut på misslyckanden. Det gör väl ingen när det gäller en kär hobby.

Med trädgårdsodling är det som med allt annat här i livet. Det kommer bakslag och oförutsedda motgångar ibland. Mycket kan man undvika genom att göra ett ordentligt förabete, men aldrig helt och hållet. Det är bara så det är.

Nu väntar jag på att pionblomningen skall starta. Årets höjdpunkt i min trädgård:)

 

 

 

 

Kommentarer (1)
Spamfilter
Skriv siffran 8 med bokstäver?
Förstår precis hur det känns, så stor redan och jättefina blommor! Planterade också en Liguster en gång men den frös redan första vintern. Tänk vilken fin trädgård man skulle ha om allt man planterat skulle ha börjat växa! Men som du sa, inte lönt att gräma sej! Man kan ju alltid försöka med någon ny växt, inte ger man ju upp :)
Carola26.06.17 kl. 15:25
Det är väl litet det som odlandet och trädgårdssysslandet handlar om. Att man planerar och planterar. Väntar med spänning. Njuter och gläds när man lyckas. Blir litet besviken ibland. Och börjar om på nytt...
29.06.17 10:35

 

 

Välkommen till min blogg!

Här skriver jag om det som är nu. Reflekterar över små och stora saker i livet. Delar med mig av vardagliga eller viktiga händelser.

Viktigast är familjen. Som består av en man som bygger hus. Och tre vuxna barn; en musiker, en medianom och en globetrotter. Och så goldisen Maya.

Själv är jag en obotlig motionsfreak. Just nu gäller crossfit, pilates och dagliga hundpromenader. Jobbcyklar vår-höst. Älskar min trädgård. Kan inte leva utan böcker. Gillar också film och njuter av att umgås med släkt och goda vänner.

Skriv gärna en kommentar, det är alltid roligt att få en hälsning. Det går också bra att ta kontakt via mejlen mellan49och50@gmail.com.

Helen

 

 

Andras bloggar jag läser:

Almbacken

Anne

Carita

Frida

Hanna

I min smak

Lyckoslanten

Mitt 60-tals hus

Scillas garden

 

 

 

Böcker jag läst 2016:

Böcker jag läst 2017:

Den som stannar den som går

Nattvakten

Allt jag inte minns

I väntan på Bojangles

Återstoden av dagen

Vända hem

Den vidunderliga kärlekens historia

En gud i spillror

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier

Senaste kommentarer

26.06, 15:25Oundvikligt av Carola
24.04, 21:53De vita pionernas år av Ingrid
17.04, 00:18Veckan före påsk av Sonja
30.03, 15:54Sista lördagen i mars av Carola
15.03, 10:02I väntan på... av Leena