Den vilda naturen

Publicerad 23.09.2016 kl. 21:42

 

Vi bor ju visserligen med naturen riktigt nära inpå, men ändå inte på något vis enskilt eller långt ifrån grannar. Och den här tiden på hösten skulle man så gärna gå i skogen hellre än på landsvägen, om det inte var för dom förhatliga älgflugorna. 

Ändå är det inte enbart på grund av älgflugorna som jag just nu undviker att röra mig ensam på skogsvägar eller stigar. Utan för att man faktiskt har observerat en eller flera björnar som lufsar omkring här i våra trakter! Det känns inte riktigt tryggt. Skulle minsann inte vilja träffa en björn under en skogspromenad.

Vi har nog också andra vilda djur som rör sig i närheten av gårdarna och längs våra promenadstråk. Igår morse, det var tidigt och ännu riktigt mörkt, hoppade både Maya och jag till när det hördes ett högt ljud en liten bit ifrån oss. Som ett ganska gällt varningsläte. Troligtvis var det en räv eller en mårdhund. Vi skyndade allt litet på stegen båda två:)

Och ett litet stycke framåt från den platsen har vi flera morgnar i halvmörkret kunnat observera något ljudlöst fladdrande framför oss på stigen. Alldeles i närheten av en gammal uthusbyggnad. Jag är ganska säker på att det var fladdermöss. Huuu, dem skulle man inte heller vilja få flygande emot sig. Med sina små vassa vampyrtänder!   

Stundvis kan det väl kännas litet skrämmande, men nog är det också jätteintressant och spännande att få uppleva och kunna iaktta det vilda så nära inpå. 

 

 

 

Kommentarer (1)
Spamfilter
Skriv siffran 10 med bokstäver?
Huga, va obehagligt med ljudlöst fladder vid lada, känns som en spökhistoria. Jag har på äldre dagar blivit lite mörkrädd, det var jag inte då jag var yngre.
Sonja24.09.16 kl. 00:24
Ja, inte sku man vilja få en fladdermus i ansiktet, det är då säkert! Annars är jag nog inte så hemskt mörkrädd av mig, men nog kan det vara situationer ibland som får mig att litet kika bakom axeln..
25.09.16 20:18

 

 

Välkommen till min blogg!

Här skriver jag om det som är nu. Reflekterar över små och stora saker i livet. Delar med mig av vardagliga eller viktiga händelser.

Viktigast är familjen. Som består av en man som bygger hus. Och tre vuxna barn; en musiker, en medianom och en globetrotter. Och så goldisen Maya.

Själv är jag en obotlig motionsfreak. Just nu gäller crossfit, pilates och dagliga hundpromenader. Jobbcyklar vår-höst. Älskar min trädgård. Kan inte leva utan böcker. Gillar också film och njuter av att umgås med släkt och goda vänner.

Skriv gärna en kommentar, det är alltid roligt att få en hälsning. Det går också bra att ta kontakt via mejlen mellan49och50@gmail.com.

Helen

 

 

Andras bloggar jag läser:

Almbacken

Anne

Carita

Frida

Hanna

I min smak

Lyckoslanten

Mitt 60-tals hus

Scillas garden

 

 

 

Böcker jag läst 2016:

Böcker jag läst 2017:

Den som stannar den som går

Nattvakten

Allt jag inte minns

I väntan på Bojangles

Återstoden av dagen

Vända hem

Den vidunderliga kärlekens historia

En gud i spillror

Djurens gård

Alkemisten

Sjung tills du stupar

Det förlorade barnet

Jag är Zlatan Ibrahimovic

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier

Senaste kommentarer

01.09, 20:30Det skall skördas av Sonja
26.06, 15:25Oundvikligt av Carola
24.04, 21:53De vita pionernas år av Ingrid
17.04, 00:18Veckan före påsk av Sonja
30.03, 15:54Sista lördagen i mars av Carola