Den vidunderliga kärlekens historia

 

Den här boken tillhör den typen av berättelser som jag alltid tilltalats mycket av. Berättelser, nästan litet som sagor, från en historisk tid. Fiktiva, men så trovärdiga att man kunde tänka sig att det hänt i verkligheten. Jag hade till exempel romanen "Livläkarens besök" av P O Enquist i tankarna då jag läste den här. 

 

 

                                  

 

Här är det tidigt 1800-tal när huvudpersonen Hercule Barfuss föds i ett glädjehus i Königsberg, det forna Kaliningrad. Med nöd och näppe undgår han vid födseln läkarens impuls att göra en barmhärtighetsgärning. Han är nämligen fasansfullt vanställd och missbildad. 

Det skall visa sig att Hercule är döv. Och således stum. Hans armar är endast små, korta utväxter. Han har gomspalt och kluven tunga. Alla som ser honom ryggar förskräckt tillbaka och han ses som en djävulens skapelse.

Samma natt på samma glädjehus föds ett barn till. En flicka som blir döpt till Henriette. Hercule och Henriette växer upp tillsammans och kommer att betyda allt för varandra. Efter att de skiljs åt i tioårsåldern är det kärleken till Henriette som många gånger skall vara det som får honom att vilja fortsätta leva.

Trots hans missbildade yttre är det däremot inget fel på Hercules förstånd. Och han har begåvats med en sällsynt förmåga. Han kan läsa andra människors tankar. 

När den förmågan uppdagas av personer i maktposition inom kyrkan, leder det till att han anses som farlig och han kommer att jagas under en lång tid framöver.

Otaliga gånger under sina första 25 år är det ytterst nära att han mister livet. Och lika många gånger räddas han mirakulöst och slumpmässigt till livet igen.

Det är ett stort äventyr att följa med Hercules alla strapatser och alla de många oväntade vändningar hans liv tar. Det är spännande och det är fascinerande. Maktbegär och rädsla för att avslöjas leder till grymheter och hämndbegär. Men i slutändan segrar ändå kärleken. 

 

 

 

Publicerad 07.05.2017 kl. 20:56

Veckan i bild

 

Mitt bloggande är inte värst flitigt. Har ändå inget speciellt att skylla på, då varken trädgårdsarbetet eller jobbcyklingen har kommit igång ännu. Så pass kallt och ruskigt har det varit. 

Men här kommer litet bilder här hemifrån som jag har fotat i förbifarten då jag struttat och skuttat omkring här i knutarna den senaste veckan:)

 

Idag faktiskt, ringde de från möbelbutiken, och jag fick hämta den nya mattan jag beställt till övre hallen. Den passar riktigt bra och jag är nöjd. Den runda formen ger kontrast till allt det kantiga.

 

Två nya, fina kuddar i soffhörnet. En present som Hanna hade med sig från Indien. De blågröna tonerna är så rätt och kuddarna passar litet varstans här hemma.

 

Förra lördagen gick jag med en god vän till Francesca Lindhs konstnärsatelje här i stan. Hade inga direkta planer på att köpa nåt. Men hon hade så fina tavlor som jag bara inte kunde motstå. Det här strandmotivet skall komma upp på sovrumsväggen småningom. 

 

Helt överraskad av att blåsipporna trots allt kommit upp och blommar för fullt i en skogskant. Kunde inte låta bli att föreviga dem.

 

Ena stunden lyser solen och i följande tornar svarta snömoln upp sig. En märklig vår vi har fått uppleva 2017 minsann.

 

Ett litet otydligt foto av en annan gåva vi fick förra veckan<3

Hanna och Nolan har visat en massa härliga bilder från sina äventyr i Myanmar och Indien. Nolan är verkligen en mycket duktig fotograf. Speciellt hans personporträtt är många gånger så gripande och alldeles underbara.

Människorna kom ofta fram till dem och bad om att bli fotade. Eller ville posera tillsammans med dem. De färgstarka kläderna i kontrast till det litet bruna, torra omgivningen ger helt fantastiska bilder. Som på fotot här ovan. Det var både Kims och min favoritbild.

 

 

Publicerad 28.04.2017 kl. 21:45

Vända hem

 

En ung författares debutroman. Yaa Gyasi är född 1989 i Ghana, men uppvuxen i USA. Romanen har fått mycket uppmärksamhet och den jämförs med boken "Rötter" av Alex Haley. Filmversionen från slutet av 1970-talet är det kanske många, liksom jag, som minns?

 

 

                          

 

"Vända hem" är en släktroman som skildrar många generationer. Från slutet av 1700-talet fram till våra dagar.

Två systrar, ovetande om varandra, föds under dramatiska omständigheter och kommer att leva helt åtskilda på olika kontinenter. Afrika och Amerika. Men bägge två, liksom deras efterföljare, är för alltid märkta av slavhandeln.

Det är en viktig, men ingen lycklig saga. Beskrivningarna av slavhandelns grymheter och kolonisatörernas människo-ovärdiga behandling av de afrikanska invånarna är hårresande och verkligen ingen lätt läsning. 

Och på andra sidan jorden, på bomullsfälten i amerikanska södern, är tillvaron lika hård och obarmhärtig. 

Allt eftersom generationerna växlar, förändras livet för de olika huvudpersonerna. Men det finns alltid tydliga band och kopplingar till det förflutna. Många föräldra-barn förhållanden är komplicerade eller traumatiska. Elden är här ett symboliskt element som på olika sätt, men av senare förklarliga skäl, påverkar eller förföljer många av personerna.

Det enda jag har att invända mot den här berättelsen är att huvudpersonerna växlar i en ganska rask takt och man kanske inte alltid får så bra "kontakt" med var och en av dem. Men som helhet tyckte jag mycket om den här boken. En gripande berättelse om ett viktigt ämne som åtminstone jag läst alldeles för litet om.

 

 

 

Publicerad 21.04.2017 kl. 21:35

Veckan före påsk

 

 

Den senaste veckan har det varit rätt fullt program. Och väldigt trevligt program dessutom. Förra lördagen var vi med min mamma på shoppingrunda till en mattaffär. Och vi var mäkta nöjda båda två när vi kom ut därifrån. Varsin matta beställd och till ett riktigt förmånligt pris. Jag som vanligtvis aldrig täcks pruta:D

På söndag var vi på utflykt med Kim och Maya. Först till ett av mina favoritställen här omkring, Konst och Form i Gumbostrand. Där blev det brunch, konstutställning och några små inköp. 

Efter det åkte vi vidare till Eira. Frida bjöd på kaffe. Samtidigt körde vi en bokhylla till en av hennes kompisar. En hylla som stått ett halvår ute i vår studio och väntat på att bli borttransporterad. Så skönt att få det gjort.

 


Maya och jag tog en promenad längs Eirastranden och Brunnsparken. Det var jättekallt men så roligt med litet omväxling. Där svallade vattnet fritt.

Men också Seitlaxfjärden har nu äntligen blivit isfri den här veckan. 

 


Våren är ju väldigt sen. Det har varit  mulet mest hela tiden känns det som. Och vinden riktigt bitande kall. Ändå har vintergäck och krokus börjat sticka upp i rabatterna de senaste dagarna.

Och så. På tisdagen var det dags att möta Hanna på flygplatsen. Hon är hemma igen efter drygt sju månader i Australien. Också Nolan följde med för att bekanta sig med Borgå och Finland ett slag. Jätteroligt.

 


En som också blev alldeles till sig av lycka var Maya. Kim filmade en snutt när hon upptäckte dem i bilen och man ser på filmen hur hon blev helt yr och vild.

Nu skall vi fira en traditionell påskhelg. Ta det lugnt några dagar. Gå på ett födelsedagskaffe på lördag. Och sedan hålla påskmiddag för familjen på söndag. 

Önskar er en riktigt fin påskhelg allesammans!

 

 

 

 

 

 

Publicerad 13.04.2017 kl. 22:07

Påskfärgad frukt

 

Kom just hem från kvällens träningspass i crossfitsalen. Vägen hem går förbi en mataffär och idag kom jag på att youghurten var nästan slut och jag kände att jag kanske längtade efter en smoothie när jag kom hem.

Väl i butiken var passionsfrukter det första jag mötte när jag kom in. Sedan gick jag och klämde på mangofrukterna och hittade en som verkade tillräckligt mjuk. Sedan bananer, honungsmelon och ekomandariner.

Så fort jag kom innanför dörren hemma började jag skala och skära frukterna. Mangon var PERFEKT!  Ååh jag älskar mango:)

Det blev ingen smoothie. Men fruktsallad. Gul-orangefärgad. Lämpligt så här inför påsk. 

 

Slurrp...det var fantastiskt gott. Litet blev det kvar åt Kim, men inte mycket;o

 

 

 

Publicerad 06.04.2017 kl. 21:18

Återstoden av dagen

 

Den här berättelsen kände jag till som filmtiteln "The remains of the day". Med Anthony Hopkins i huvudrollen. Men jag har inte sett filmen. Och jag hade ingen aning om vem som hade skrivit boken. Det har japanen Kazuo Ichiguro. År 1989.

 

                           

 

Det råkade sig dessutom som så, att jag igår fick syn på en artikel i en av Kims "Världens Historia" tidningar, som behandlade butleryrket i England. Just precis det som den här berättelsen handlar om.

Handlingen i boken utspelar sig under ett fåtal dagar en sensommar 1956, men samtidigt blickar butlern Stevens tillbaka på det som varit. Och läsaren får veta vad som hänt under hans långa tjänstgöring som butler på det anrika godset Darlington Hall.

Att tjäna som butler var alltså inget vanligt arbete. Det var mera som ett kall, en uppgift som krävde hängivenhet och absolut lojalitet med arbetsgivaren. I Stevens fall var arbetsgivaren lord Darlington.

Men när berättelsen inleds blåser nya vindar på gården. Lorden är borta och nu heter arbetsgivaren Mr Farrady. Han är amerikan och är inte uppvuxen som den engelska överklassens godsherrar. Mr Farrady är den som föreslår att Stevens skall låna hans Ford och åka på en veckas semester.

Under bilresan lär man känna Stevens och man får uppleva hur livet kunde te sig på ett stort herresäte under 1900-talets första hälft. Den som sett Downtown Abbey kunde säkert känna igen miljön? Den stränga hierarkiska ordning som gäller inom tjänstestaben. Och det strikta och korrekta tonfallet och beteendet som absolut erfordrades. Inga hemligheter skulle få röjas och känslor skulle döljas.

Butleryrket krävde sitt pris och även Stevens blev tvungen att möta insikten om vad han fått försaka för den prestigefyllda tjänstens skull. 

 

 

 

 

Publicerad 03.04.2017 kl. 21:27

Som tur...

 

... har vi Mikrokulma är i stan!  "Varuhuset" som har typ allt man nånsin kan behöva. Och mer därtill.

Kan inte påstå att jag är någon stamkund eller besöker affären särdeles ofta. Ytterst sällan faktiskt. Men idag när jag började bli smått desperat efter att ha åkt runt stan och sprungit i flera olika affärer fann jag det jag sökte just där:D 

 


Nämligen såna här tallriksupphängningskrokar.

Jag har ett nytt tavelkollage för ena sovrumsväggen klart för upphängning. Nu har jag äntligen fått tavlorna som jag köpte i Australien inramade och fixade. 

 


Det är de två till höger på bilden. Också ängeln är ny. Den har Hanna målat under sin vistelse i Coogee. Hon gjorde flera liknande och jag fick den här turkosa. Så fin<3

Fridas blomvas och hennes mosaiktavla har jag haft där redan tidigare, men nu blir det en litet större helhet. Alla tavlorna är ju helt olika, men binds ihop av den blå, turkosa och gula färgen. 

 

 

 

 

Publicerad 01.04.2017 kl. 20:35

Sista lördagen i mars

 

Började min dag hos frissan idag. Lika avkopplande och trevligt som vanligt. Brukar alltid boka tid en lördag för då är där inga andra kunder än jag. 

Efter det hade jag stämt träff med min goda vän Carola på stan. Vi gick till Cafe Postres. Det var länge sedan vi träffats sist, så det fanns minsann en hel del att uppdatera och tala om:)

Vi blev faktiskt sedan bjudna på den underbaraste Tarte Tatin med vaniljglass. För Carolas brorsson jobbar som kock i restaurangen där, visade det sig. Vilken trevlig överraskning!

 

 

Fortfarande ingen vårvärme att tala om här hos oss. I morse kom det snö och hela dagen har varit jämngrå. Det enda som blommar i trädgården är snödroppen. 

 

 

Inte så mycket att fotografera där ute på gården tillsvidare alltså. Fångade litet grönt på bild från vårt vardagsrum i stället.

 

 

Rosenbuketten jag köpte från Plantagen förra lördagen har hållit sig fin hela veckan, men nu har nog en del av rosorna börjat nicka litet. Då klipper jag dem riktigt korta och fördelar dem på några små vaser och glas.

 

 

Och de här fick sällskap av några kvistar från trädgården.

 

 

Kom ihåg att klockan skall ställas om till sommartid i natt! Och ha en riktigt skön söndag!

 

 

 

Publicerad 25.03.2017 kl. 20:34

Ljuskällor

 

Idag, vårdagjämningen, fick jag beundra solen gå ner under kvällspromenaden. Ännu speglas solen i isen, men inte så värst länge till.

 

 

Och igår blev jag litet överraskande tillfrågad om jag kunde hitta plats för två lampskönheter här hos oss. För ett tag framöver i alla fall. Lamporna som är av kristall känns för tillfället inte helt trygga hemma hos min bror med en liten livlig tvååring i huset. 

 

Inga problem med att hitta plats här inte:) Den ena hamnade uppe i hallen. Fint sällskap åt Fridas fotoserie som vi hängde upp förra helgen...

 

...och den andra passar helt perfekt nere i vardagsrumshörnet. Nu kan jag tillsvidare sluta fundera på hurudan lampa jag skall ha där. Har haft litet(!) beslutsångest med den saken vågar jag påstå, haha.

 

 

 

Publicerad 20.03.2017 kl. 21:36

I väntan på Bojangles

 

Inser nu att det har blivit två inlägg efter varandra med samma rubrik. Nästan:)

Om du aldrig hört talas om den franske författaren Olivier Bourdeaut, så beror det helt enkelt på att han hittills har gett ut en enda roman. "I väntan på Bojangles". Den har dock blivit någon av en succé. Både i Frankrike och i många andra länder.

 

 

                

 

Det är en ganska kort berättelse om en familj. Om en mamma, en pappa och en pojke. Men familjen är mycket annorlunda. Inte alls som vanliga familjer där de vuxna tar sitt ansvar och går på jobb om dagarna.

Pojken går till en början visserligen i skola som alla andra barn, men oftast är han så trött att han sitter och sover på timmarna. Det blir dåligt med sömn på grund av alla gäster och fester som hålls hemma om kvällarna och nätterna. Föräldrarna älskar nämligen fester. Och att dansa. Helst dansar de till låten Mr Bojangles med Nina Simone, som de spelar gång på gång på gång...

En vacker dag ringer det på dörren och när de öppnar är det en man från skatteverket som står där. Det visar sig att det finns ett otaligt antal räkningar som bara lämnats obetalda.

Det blir en slags vändpunkt i den sorglösa tillvaron. Mamman bryter ihop och hennes tillstånd blir gradvis sämre. Efter att hon anlagt en brand hemma i deras lägenhet blir hon intagen på sjukhus. 

Boken har ett riktigt sorgligt slut. Och det är över huvudtaget en väldigt tragisk historia. Litet för overklig för att man skall kunna leva sig in i någon av huvudpersonerna på allvar. Men visst finns det säkert en massa motsvarigheter till den här verklighetsflyende familjen också i dagens samhälle.

 

 

 

Publicerad 18.03.2017 kl. 22:44

I väntan på...

 

De senaste dagarna har minsann inte förebådat någon vår eller värme här i södra Finland. Det har varit gråmulet och en isande kall snålblåst som gått genom märg och ben. Inga som helst vårtecken i min trädgård ännu.

Men i väntan på att växterna där ute skall vakna till liv, för det gör de ju i sinom tid, har jag pysslat litet extra med det gröna här inne.

Köpt några nya växter. Och till och med planterat om en del som överraskande nog har överlevt så länge att jag vågar tro att det kan löna sig att ge dem litet ny mylla och större kruka.

Att fotografera inomhusväxter och blommor kan också vara ett sätt att hantera sin längtan...
 

 

Nyinköp. Vet att de här kräver ständig påpassning med vattning. Plättar i luften. Men jag kunde inte motstå dem. Och det behövdes nånting nytt i amplarna i tamburen. 
 

 

Har plockat in kvistar av brudspirea. Bladen har spruckit, men jag tvivlar på att knopparna kommer att slå ut? Ger litet vårkänning i alla fall.
 

 

En del av blommorna jag fick på kvinnodagen är ännu helt fina idag.
 

 

Gerberan har vissnat,  men den var så fin:) Satte den tillsammans med en ljusrosa ginst.


 

En orkidé som jag fått av flickorna till en morsdag har blommat nu snart hela vintern. En enda blomma, men den är så intensivt purpurfärgad och vacker:)

 

 

 

 

Publicerad 14.03.2017 kl. 20:15

Allt jag inte minns

 

Jag ligger efter med att blogga om böckerna jag läst. Den här boken avslutade jag faktiskt redan under hemresan från Australien. Men... jag skall nog blogga fast mig förr eller senare:)

Jonas Hassen Khemiri är en svensk, rätt ung författare som har skrivit ett antal kritikerrosade böcker. Jag har läst två av hans tidigare romaner och jag har tyckt mycket om dem båda. Liksom jag också tyckte om "Allt jag inte minns".

 

                               

 

Här är det någon, kanske Khemiri själv?, som skall skriva en berättelse om Samuel. Samuel dog i en bilolycka och det är oklart om det var en ren olyckshändelse eller om han körde ut med flit?

För att få reda på vad som hände, vem Samuel egentligen var eller hur han faktiskt mådde, träffar och intervjuar berättaren olika personer som kände Samuel. Personer som hade någon slags relation till honom. Främst är det ändå ex-flickvännen Laide och bästa kompisen Vandad som kommer till tals. 

Bit för bit rekonstrueras de sista åren av Samuels liv. Han skulle fylla tjugosju. Han delade lägenhet med Vandad när han träffade Laide och de blev ett par. Deras förhållande höll ungefär ett år.

Samuels mormor spelar en viktig roll i berättelsen. Hon är dement och kan inte längre bo hemma. Samuel besöker henne ofta och hjälper henne med allt möjligt. Han får låna hennes bil nu och då. Och huset hon bodde i upplåter han, i smyg för sina släktingar, till invandrarkvinnor som flyr undan sina våldsamma män. 

Det visar sig att minnesbilderna om hurudan Samuel var och upplevelserna av olika händelser skiljer sig avsevärt beroende på vem som berättar. Det väcker frågan om man kan visa på att en minns rätt och en annan fel? Alla har ju sin egen personliga tolkning och erfarenhet. Och sina egna personliga minnen. 

"Allt jag inte minns" är en fin berättelse om kärlek och vänskap. 

 

 

Publicerad 08.03.2017 kl. 20:45

Sockerfri vecka

 

Idag, på söndag, tar min sockerfria vecka slut. Eller, ja...min och min, Kim har ju också deltagit. Fast det kröp fram att han avslutade sin vecka redan igår kväll:)

Sockerfri, som i inget socker över huvudtaget. Ingen choklad. Inget godis. Inga kakor eller kex. Ingen honung i smoothisarna heller. Ingen saft eller sylt. Inget dolt socker, men det gör iofs inte nån skillnad för det dolda sockret hör inte annars heller till våra matvanor.

Bär och frukt har vi nog ätit, och de innehåller ju naturligt fruktsocker förstås.

Inte på grund av vikt- eller hälsoskäl. Utan helt enkelt för att se hur det känns. Den här gången. Jag har gjort det en gång tidigare och jag tyckte då att det var ganska jobbigt faktiskt. I synnerhet vid kaffet efter middagen hemma. Då var det riktigt tråkigt att inte ha nåt gott till.

Den här veckan har gått bra! Över förväntningarna bra. Inget särskilt svårt sötsug. Inte ens vid kaffet då. Hellre har jag skippat kaffet helt och hållet. Har kompenserat med fruktsallader eller bär i olika former till efterrätt.

Idag blev det dock en chokladkaka. Sötad med honung istället för socker. Tjaa, ingen höjdare precis, men kanske främst för att den var för länge i ugnen. Blev litet torr.

 

 

 

Här en bild på den nya hyllan i hjälpköket som vi satte upp förra helgen. Först var jag osäker på om den var för stor, men nej, den sitter nog väldigt bra där:)

 

I morse var det jättefin skare. Vi tog oss lätt över åkrar och ängar och in i skogen. Majsan väntar sig något gott när vi pausar ett slag.

 

 

 

 

 

Publicerad 05.03.2017 kl. 19:41

Jag läste 2016

 

Detta inlägg kommer måhända aningen sent, vi går in i mars månad imorgon. Men jag tänkte att jag vill göra en kort sammanfattning i alla fall. Och så får jag därmed en fungerande länk till höger marginal.

Här är hela listan på de böcker jag läste under 2016. Då du klickar på en titel öppnas mitt korta referat om den boken:

De Fördömda
Hetta
De förklädda flickorna i Kabul
Stoner
Norma
Min fantastiska väninna
Jag är Malala
Ensam i Berlin
Den siste brodern
Chocken efter fallet
Liv efter liv
Nälkävuosi
Neljäntienristeys
Playground
Hennes nya namn
Stalins dotter
Etthundra mil
Ljuset vi inte ser

Listan är litet kortare än året förinnan. Undrar själv om det beror på att jag varit tröttare på kvällarna eller om det handlar om böcker som krävt litet mer tid? Kanske litet både och?

- tre biografier
- 10 kvinnliga författare, 7 manliga + ett författarpar
- tre böcker på finska, ingen engelsk(måste ändras 2017)
- endast två svenska författare
- ingen finlandssvensk (måste också ändras på 2017!
- största läsupplevelsen "Liv efter liv" - så bra!
- årets flopp "Playground" - så usel!

 

 

 

Publicerad 28.02.2017 kl. 20:25

Jag rekommenderar

 

Tittar in som hastigast med en rekommendation:) Kanske har jag skrutit på den tidigare? Men det tål att upprepas. För det är nog världens bästa träningssocka.

Duger givetvis också annars då man vill ha en socka som hålls i skorna utan att vrida sig, snurra runt eller halka av så du har den under foten efter en stunds promenerande eller tränande.

Helt suverän alltså. Sedan jag upptäckt den här har jag inte köpt några andra. Och varje gång vid kassan i affären blir det diskussion med försäljaren hur också hen enbart använder denna numera och hur mycket det säljs av den.

 

 

Idag blev det dubbla paket. Har inte haft vita tidigare, men till vita skorna i vår kan det behövas. Här i Borgå får man dem på Intersport i varje fall, säkert finns den också i andra sportaffärer? Pröva! Jag tror inte du blir besviken.

 

 

 

Publicerad 25.02.2017 kl. 20:17

 

 

Välkommen till min blogg!

Här skriver jag om det som är nu. Reflekterar över små och stora saker i livet. Delar med mig av vardagliga eller viktiga händelser.

Viktigast är familjen. Som består av en man som bygger hus. Och tre vuxna barn; en musiker, en medianom och en globetrotter. Och så goldisen Maya.

Själv är jag en obotlig motionsfreak. Just nu gäller crossfit, pilates och dagliga hundpromenader. Jobbcyklar vår-höst. Älskar min trädgård. Kan inte leva utan böcker. Gillar också film och njuter av att umgås med släkt och goda vänner.

Skriv gärna en kommentar, det är alltid roligt att få en hälsning. Det går också bra att ta kontakt via mejlen mellan49och50@gmail.com.

Helen

 

 

Andras bloggar jag läser:

Almbacken

Anne

Carita

Frida

Hanna

I min smak

Lyckoslanten

Mitt 60-tals hus

Scillas garden

 

 

 

Böcker jag läst 2016:

Böcker jag läst 2017:

Den som stannar den som går

Nattvakten

Allt jag inte minns

I väntan på Bojangles

Återstoden av dagen

Vända hem

Den vidunderliga kärlekens historia

En gud i spillror

Djurens gård

Alkemisten

Sjung tills du stupar

Det förlorade barnet

Jag är Zlatan Ibrahimovic

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier

Senaste kommentarer

01.09, 20:30Det skall skördas av Sonja
26.06, 15:25Oundvikligt av Carola
24.04, 21:53De vita pionernas år av Ingrid
17.04, 00:18Veckan före påsk av Sonja
30.03, 15:54Sista lördagen i mars av Carola