Lösryckta tankar

 

..så här halvvägs in i januari. Efter en högst ordinär vecka då jag inte gjort nåt extra eller då inget speciellt har hänt.

- Igår morse innan väckarklockan ringde fick jag för mig att det var fredag och sovmorgon följande dag. Det var det ju då inte. Men imorgon är det ju det. Sköna fredag! 

- Och skönt att -16 grader inte längre känns särdeles kallt

- Just nu har vårt hushåll utökats med två stycken kaniner och ett stycke liten vit hund. Lurventott och plupparna har checkat in över veckoslutet. 

- Hanna har bokat flyg hem. Hon kommer på söndag om två veckor. Det gör en mamma glad:)

- Nöjd med min träning idag. Och över de mumsiga svampmackorna vi gjorde till middag.

- Väntar på att skidspåren skall öppna. Tycker det borde finnas tillräckligt med snö nu?

 

Här ligger lilla ampra Lurva och tar igen sig efter kvällspromenaden. Lurva är Fridas kompis hund som behövde passning över helgen. Frida själv skall  fira sin 24-års födelsedag med kompisarna.

 

 

Publicerad 15.01.2016 kl. 21:03

Mycket drama

 

Veckoslutet som gick innebar mycket drama för oss. Drama som i musikal och film.

På fredagskvällen var det äntligen dags för "Fantomen på operan". På Nationaloperan i Helsingfors. Den hade jag länge sett fram emot då vi blev utan biljetter till hösten. Alldeles utsålt varenda föreställning.

Trots att det fanns en del saker man kunde störa sig litet på, som till exempel vissa skådespelares engelska uttal, var det nog en alldeles härlig upplevelse. Underbar musik och en otroligt fin scenografi.

Nästa höst går den på Cirkus i Stockholm med Peter Jöback i huvudrollen som Fantomen. Är nog allt litet sugen på det måste jag säga. Har inte kollat biljettläget dock, kanhända är det redan helt utsålt där också? Frida har biljett till den...

Lördag och söndag blev det sedan film. Lördagens hemmakvällsunderhållning var Klaus Härös "Fäktaren" som vi ännu inte hade sett. Tyckte om den på många sätt, finstämd och ganska långsamt tempo. Bra skådisar.

Idag vet vi att det inte blev någon Golden Globe för filmen, men redan en nominering är ju otroligt fint. Ännu finns det en chans att filmen också blir nominerad för en Oscar. Det får vi veta på torsdag, visst.

Och igår gick vi på bio och såg "En man som heter Ove". Alltså: GÅ OCH SE DEN!

En helt underbar film. Rolf Lassgård i huvudrollen som den buttre och ovänlige Ove är helt enkelt otrolig. Men också de övriga rollerna görs så superbra.  Humoristiskoch tragisk på en och samma gång. Men man lämnar salen med ett leende på läpparna och en skön känsla inombords.

 

 

 

Publicerad 11.01.2016 kl. 18:59

Böcker jag läste 2015

 

Här är listan med böcker som jag läste 2015. Måste säga att jag allt blev litet överraskad själv av att jag hann med så många. 25 stycken. Ganska exakt två per månad.

Gör listan som ett eget inlägg så här för att undvika att högerkolumnen inte skall bli alltför lång. Om det går så att jag läser lika mycket 2016?

Och för att jag (som ju älskar listor av alla de slag:D) själv tycker det är intressant att ha dem uppräknade på ett visst ställe. Då kan jag också lätt gå tillbaka och läsa vad jag har skrivit om nån speciell bok.

Och vem vet, kanske kan någon av er, kära läsare, också nångång ha nytta av mina små bokreferat? 

 

Gräset är mörkare på andra sidan

Frukost på Tiffany's

Kissani Jugoslavia

Expeditionen - min kärlekshistoria

Lilla Smycket

Den store Gatsby

Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz

To kill a mockingbird

Kuolema Ehtoolehdossa

Liv till varje pris

Beckomberga. Ode till min familj

Hur ska det gå för Pinnebergs?

Karthago

Göra sig kvitt Eddy Bellegueule

Kungsgatan

Sista brevet från din älskade

Den lysande världen

Född på en söndag

Mitt liv - Ingrid Bergman

Onda boken

Marina Bellezza

När barnet lagt sig

Araben

Maskrosgudens barn

Projekt Ines

 

Ännu en riktigt kort summering:

- fyra finlandssvenska böcker
- två på finska, en på engelska
- åtta svenska (Sverige alltså) författare
- teman som intresserar mig och som jag ständigt  återkommer till är II världskriget och förföljelserna. Likaså flykting- och främlingsskap, invandring 
- endast en rejäl besvikelse (Marina Bellezza)
- största överraskningen: Kissani Jugoslavia

 

I stort sett 25 fina läsupplevelser. Och jag hoppas ju på att det här året kommer att bjuda på detsamma.

 

 

 

Publicerad 07.01.2016 kl. 20:46

Vackra blå gåvor

 

I somras besökte Lucas en äldre dam som hade svarat på hans önskas köpa-annons på Tori.fi. Det visade sig sedan att hon inte hade just de glasen som han var ute efter. Men hon hade en hel del annat som hon höll på att göra sig av med och gärna ville sälja.

Minns inte om han köpte nåt mer, men i alla fall köpte han en vacker blå vas som han gladde sin mamma med:) Design Saara Hopea. Färgen var dessutom precis densamma som mina två Kivilyktor. Den litet gråblå färgen sade/regn.

En annan överraskningspresent fick jag också här före jul av min alltid så påpassliga goda vän Kerstin. Hon om nån kan det där med att välja ut rätt sak till rätt person. Så lyhört och med stor omtanke. 

En keramikvas (ur gömmorna tror jag) i en jättevacker form och som råkade vara i stort sett samma blå nyans som Hopeavasen. 

Passar de inte fint tillsammans så säg?

 

 

 

 

Publicerad 07.01.2016 kl. 20:38

Projekt Ines

 

Projekt Ines blir sista boken i listan över lästa böcker 2015. Trots att jag skriver om den nu först läste jag de sista sidorna på nyårsdagen.

 

                              

 

Det handlar alltså om fem unga kvinnor och deras upplevelser under inbördeskriget 1918. Två av dem på de rödas sida och tre på de vitas. Några av dem var engagerade i striderna och några berördes av kriget via sina familjer.

Berättelserna baserarsig på dagboksanteckningar, brev, böcker och intervjuer. Samtidigt med kvinnornas historia får man läsa om författarens egen syn på kriget, hennes frågor och diskussion kring vad det var som egentligen hände och varför.

Helt lättläst blir det inte och ibland känns det litet hoppigt. Kanske litet spretigt. Som att så mycket skulle behöva rymmas med.

Men kvinnoperspektivet och historierna om de här  kvinnornas kamp är jätteintressanta. Man behöver inte nödvändigtvis vara intresserad av historia för att tycka det. Anna Lindholm skriver dessutom flytande och den personliga synvinkeln gör det till en litet annorlunda läsupplevelse.

Året 2015 börjar och avslutas således med en ung finlandssvensk författare. Det tycker jag känns riktigt bra faktiskt.

Nu kan de emellertid ta ett tag innan nästa bokrecension. Har påbörjat Oates De Fördömda och den har nästan 700 sidor. Återkommer till den sedan.

 

 

 

Publicerad 05.01.2016 kl. 22:00

Hos Frida

 

Veckoslutet tillbringade jag hos Frida i Helsingfors. Vi skulle tillsammans packa upp grejer och ställa i ordning i hennes nya hyreslägenhet. Jätteroligt att få hjälpa till!

Bland annat det fick vi gjort. Och så bar vi ner en hel del till förvaringsutrymmet i källaren och sorterade litet kläder och saker för loppis och UFF-lådor. 

Sedan tillbringade vi en hel del timmar på IKEA. Ett barbord och höga stolar till köket var vi ute efter. Plus ett bord till vardagsrummet. Plus en massa annat som behövs, mattor , gardiner, förvaringsboxar mm.

IKEA har flera fördelar, visst, men nog är det otroligt utmattande att traska sig igenom och försöka bestämma sig bland alla otaliga alternativ. I ett skede var Frida så blek och utled på allt, så vi fick snabbt söka oss till restaurangen för att få litet ny energi:)

En liten bit på väg kom vi visserligen, men nog återstår det ännu en del. Litet i gången..

Ganska härligt att bo så centralt som hon gör nu. Gångavstånd in till centrum av Helsingfors. På lördagskvällen gick vi till Tennispalatsets biograf och såg filmen "Joy". Historien om kvinnan som uppfann den moderna städmoppen och hur hon fick kämpa för att den skulle slå igenom. Suveräna Jennifer Lawrence i huvudrollen.

Kaninplupparna har nu lämnat Seitlax för den här gången och åkte sedan igår kväll hem med sin matte. Kändes ju riktigt tomt i hjälpköket nu. 

Idag har jag städat efter dem och också plockat bort de få julsaker som jag haft framme. Tömt julgranen på ljus och pynt. Nu står den, ännu grön och fin nog, och väntar på att Kim skall komma hem och bära ut den. 

 

 

Publicerad 04.01.2016 kl. 15:23

Gott Nytt År 2016

 

Bordet nyårsdukat. Och jag skall strax börja steka blinier.

 

 

Om allt går som beräknat så kan man på radio nångång i kväll få höra nyårshälsningar av Hanna. Jukka Isojoki på Radio Vega skall ringa upp henne i Cambodja för att höra hur nyårsfirandet går till där. Andra personer på olika håll i världen skall också medverka. Kanske man får höra hennes röst då första gången sen den 11 oktober:) Hoppas det!

 

                      Önskar er allihopa en trevlig kväll 

                                          och

                       ETT RIKTIGT GOTT NYTT ÅR 2016!

 

 

 

Publicerad 31.12.2015 kl. 15:46

Julledighet

 

Tror det är första gången på många år som jag har riktigt långledigt kring jul. Två hela veckor faktiskt. Och det känns skönt. Speciellt så här efter helgdagarna, när lugnet lagt sig. Jag gillar att ha en helt oplanerad och kravlös dag framför mig när jag vaknar på morgonen.

Vädret har också varit helt underbart ett tag nu. Soligt och klart. Litet kylslaget, men bättre det än vått och slaskigt. Nu behöver man inte duscha av hunden varje gång vi varit ute.

Idag var Maya och jag tillsammans med grannarna på långlänk i skogen. Jätteroligt med sällskap och intressant att utforska terrängen. Ifall vi skulle hitta nya stigar och skogsrutter att börja använda. Som omväxling eller att koppla ihop med de stigar som vi redan brukar gå.

Nu sitter jag i fotöljen här invid kakelugnen och hör hur elden sprakar. 

 

 

 

 

Publicerad 29.12.2015 kl. 18:57

Julstämningen..

 

..har infunnit sig. Egentligen alldeles nyss. Precis när Kim och jag stod där vid spisen och väntade på att bondostmassan skulle bli klar. Då lade sig lugnet. 

Det var mycket som skulle uträttas denna första lediga jullovsdag. Så känslan av att det är litet småstressigt gick inte helt att undvika. Men den försvann nu som sagt:)

En litet annorlunda jul blir det för oss då Hanna inte är hemma. Hon firar i Hoi An i Vietnam. Det är en vacker och stämningsfull liten stad. Hon är bjuden att fira och äta julmiddag med andra backpackerkompisar där. Känns mycket bra för mamman att veta det.

Lucas och Emilia är redan här. Frida jobbar hela julhelgen, men hon kommer hem efter jobbet imorgon så vi väntar på henne innan vi  äter. Blir litet senare än vanligt. 

Har inte julpyntat hemskt mycket. Men Fridas finurliga keramiktomte har fått sätta sig på kakelugnshyllan i alla fall. Tomten och jag önskar er alla en riktigt GOD JUL!

 

 

 

 

Publicerad 23.12.2015 kl. 22:51

Maskrosgudens barn

 

Det har gått ett tag sedan jag skrev att jag köpt boken, men nu har jag läst ut den. Sabine Forsbloms andra roman, Maskrosgudens barn.

 

                             

 

Jag måste genast skriva att jag tyckte mycket om den. Liksom jag tyckte om hennes första roman, Maskrosguden. Sabine skriver med en humor som gör att man skrattar högt för sig själv åt vissa av hennes dråpliga beskrivningar. Ofta är det hennes raka, litet burdusa språk, som gör det så humoristiskt.

För samtidigt ligger nog allvaret hela tiden där bakom. Det blir rörande och smått tragiskt när hon skriver om livet som inte alltid är så lätt. Som kanske inte blev just som man drömt.

Boken är inte självbiografisk, men nog till en del baserad på författarens egna upplevelser. Huvudpersonen heter Bettina, och vi träffar hennes familj, hennes släktingar och vänner. Hur det kunde vara i flickskolan på tidiga sjuttiotalet och vad man sysslade med på fritiden. Det händer och sker i kvarteren kring Tattarmosan kan man lugnt säga.

För oss borgåbor är det extra intressant att läsa om vår stad, så som den återges här. I slutet av 1960-talet och början av 1970-talet. Igenkänningsfaktorn är hög. Många gånger blir man påmind om något som man har glömt bort. Minnen väcks till liv när hon skriver om affärer, biografer eller annat som inte längre finns kvar. Det är lika härligt som att titta på gamla fotografier. 

 

 

Publicerad 20.12.2015 kl. 21:00

Sally-puppe har ont i magen?

 

Vårt kaninhärbärge har igen haft gäster de senaste veckorna. Riktigt mysigt att ha Sally och Sigge hoppande i hjälpköket. Frida-matte var ju på långsemester till Thailand och Bali. Nu är hon nog tillbaka igen, men har en bostadsflytt framför sig, så ingen idé att släpa pluppar och burar fram och tillbaka.

Idag när jag kom hem märkte jag genast att det var nåt konstigt med Sally. Hon kom inte springande emot mig när jag kom in i rummet. Satt bara helt stilla och såg litet trött ut. När jag lockade med pellets eller satte en morot framför munnen på henne vände hon bara bort ansiktet. Mycket, mycket ovanligt minsann.

Det är ganska allvarligt med kaniner som inte äter eller poplar, så jag var ju tvungen att meddela Frida. Hon satt fast på jobbet till sent, så jag reserverade hastigt en tid till djurkliniken.

Men när jag strax därefter bjöd Sally på ett salladsblad, började hon till min stora lättnad genast knapra på det.  

 

 

Så tog hon emot morot och sedan började hon också tugga hö. Höet är allra viktigast för magen och tarmfunktionen. 

Nu var det bara att börja vänta på att hon skulle börja popla innan jag vågade ringa och avboka veterinärtiden.

Djurskötaren sa att vi ändå nu skall kolla henne så hon äter och dricker. Och hon borde springa och röra på sig ordentligt. Så medan Maya och jag var ute på kvällslänk, öppnade Kim upp porten och lät plupparna springa runt i huset.

Det verkar vara över för den här gången? Hoppas verkligen det. Det är ganska oroande när djuren blir sjuka. Och inte trevligt att göra Frida orolig när hon ändå inte kan komma loss. Vi håller tummarna för att det var ett tillfälligt magknip.

 

 

 

 

Publicerad 17.12.2015 kl. 19:55

Till skogs

 

Ni, liksom jag, har säkert läst och hört om vilken otroligt positiv hälsoeffekt naturen och skogen har på oss människor. Det har gjorts en massa undersökningar och tester och resultaten visar att vistelse ute i naturen sänker stressnivåer, sänker blodtrycket och får oss att må bra på alla sätt.

Idag gjorde Maya och jag en skogsrunda mitt på dagen. Det var lugnt och vindstilla. Friskt och skönt och luften var lätt att andas. 

Inte att jag kände mig precis stressad, men jag hade en hel del som jag tyckte att jag borde hinna uträtta under dagen. Och det var ett riktigt bra knep må jag säga. Brådskan gick över och jag fick ny energi:)

 

Det var mulet, men ljust och mycket rofyllt.

 

Lummer. Den har jag faktiskt inte stött på tidigare här omkring, men nu har jag upptäckt ett ställe där den växer så grön och fin. 

 

 

 

Publicerad 13.12.2015 kl. 20:58

Filmnytt

 

Skrev ju om musiken från filmen Schindlers lista för ett tag sedan och att jag skulle behöva se filmen också. Jag var inne på filmuthyrningen i stan och frågade efter den, men den fanns inte i deras sortiment. Mycket märkligt, tycker jag, eftersom den torde kunna kallas en klassiker vid det här laget?!

Nå, jag klickade hem den från cd on, och eftersom det var kampanj på gång, så "lönade" det ju sig att ta några fler på samma gång. 

Här på bilden kan ni se att det blev Återträffen och Boyhood. Bägge har jag länge tänkt att jag borde se.

 

 

I lördags såg jag för övrigt en alldeles underbar film. Nämligen The perks of being a wallflower. En ungdomsskildring visserligen, men med ett allvarligt och rörande tema och riktigt utomordentliga skådespelarprestationer.

Jag har dock insett att det är rätt så vanskligt att rekommendera filmer till andra. Alla har sin personliga smak helt enkelt. Och det som en gillar tycker kanske någon annan att är helt dåligt.

Enligt kategorisering som görs på Netflix, går de filmer som jag gillar bäst, litet komiskt nog, under rubriken drama/dystra filmer. 

Litet svårt att sätta fingret på vad det är som gör att man tycker om en film eller inte. Åtminstone måste det för mig vara en någorlunda realistisk skildring. Och jag vill kunna leva mig in i huvudpersonen och hens situation och känslor.

Nånstans läste jag en recensent som skrev att då han inte en enda gång tittar på klockan och undrar hur långt det är kvar, så är det en mycket bra film. Det kan man lätt hålla med om. Att man sitter och önskar att filmen inte skall ta slut på länge än.

 

 

Publicerad 08.12.2015 kl. 20:18

6.12.2015

 

       Önskar er alla en riktigt fin självständighetsdagsafton!

 

 

Stormen viner i knutarna. Blåvita ljus brinner i fönstret. Här inomhus har vi bänkat oss framför tv:n, balen på slottet har precis inletts. 

 

 

 

Publicerad 06.12.2015 kl. 19:23

Araben

 

Ett viktigt argument och en av orsakerna till att jag personligen behöver och njuter så mycket av bra litteratur är att man lär sig nya saker. Man får vidga sina vyer och uppleva sådant som man kanske aldrig får en möjlighet att uppleva i det verkliga livet.

Därför lystrade jag genast när jag på baksidan av Pooneh Rohis roman "Araben" läste ett kort utdrag ur SvD:s recension:
"Författaren har uppnått det som många författare nog skulle ge sin högra arm för: hon har fått mig att känna igen mig i något som jag aldrig själv upplevt".

Nu, efter att jag läst ut boken kan jag inte annat än hålla fullständigt med. 

 

                              

 

Författaren, som själv som barn flyttat från Iran till Sverige , har i sin första roman skrivit om två olika huvudpersoners tillvaro. I ett land som inte är någonderas hemland.

Hon heter Yasaman och är i 30-års åldern. Hans namn eller hans ålder skrivs aldrig ut. Det är han som är araben. Ett stycke in i handlingen får man reda på vilken relation de har till varandra.

Han spenderar sina tomma, meningslösa dagar på tåget in till Stockholm. Vandrande omkring med en portfölj som endast innehåller några tomma vita papper. Efter att ha mottagit ett brev från sitt forna hemland börjar tankarna och minnena från förr dyka upp. Hur blev det så här? Vad har han försakat?

Hon igen, har lyckats skapa sig ett bra liv. Högskolestudier, svensk pojkvän, fin lägenhet. Allt är nästintill perfekt. Ändå känner hon att nånting är fel. Det är nånting som saknas.

Pooneh Rohi skriver så gripande och levande. Om hur huvudpersonerna minns livet i Iran. Hur det känns nu, efter drygt tjugo år i Sverige.

Sällan viker jag hundöron i mina böcker, men nu kunde jag inte låta bli. Det här stycket där Yasaman hör sin mamma i rummet intill, berör mig så mycket:

"Nu är det mamma som talar med vackra ord, på sån vacker persiska som hon aldrig pratar med mig.
'Jag har lämnat mitt land, mitt språk, min familj' säger hon. 'Landet där jag inte är en andraklassens medborgare, där jag kan uttrycka mina idéer med många och målande adjektiv. Där jag kan uttrycka alla mina tankar i exakta fraser. Där jag öppnar min mun och är den som jag är. På det språket som gör mig till en människa, en som är som alla andra, välbekant och invand. På språket som min själ talar.'

Jag tycker att detta är en viktig bok. Och jag hoppas verkligen att många skulle läsa den.

 

 

 

 

Publicerad 05.12.2015 kl. 19:22

 

 

Välkommen till min blogg!

Här skriver jag om det som är nu. Reflekterar över små och stora saker i livet. Delar med mig av vardagliga eller viktiga händelser.

Viktigast är familjen. Som består av en man som bygger hus. Och tre vuxna barn; en musiker, en medianom och en globetrotter. Och så goldisen Maya.

Själv är jag en obotlig motionsfreak. Just nu gäller crossfit, pilates och dagliga hundpromenader. Jobbcyklar vår-höst. Älskar min trädgård. Kan inte leva utan böcker. Gillar också film och njuter av att umgås med släkt och goda vänner.

Skriv gärna en kommentar, det är alltid roligt att få en hälsning. Det går också bra att ta kontakt via mejlen mellan49och50@gmail.com.

Helen

 

 

Andras bloggar jag läser:

Almbacken

Anne

Carita

Frida

Hanna

I min smak

Lyckoslanten

Mitt 60-tals hus

Scillas garden

 

 

 

Böcker jag läst 2016:

Böcker jag läst 2017:

Den som stannar den som går

Nattvakten

Allt jag inte minns

I väntan på Bojangles

Återstoden av dagen

Vända hem

Den vidunderliga kärlekens historia

En gud i spillror

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier

Senaste kommentarer

26.06, 15:25Oundvikligt av Carola
24.04, 21:53De vita pionernas år av Ingrid
17.04, 00:18Veckan före påsk av Sonja
30.03, 15:54Sista lördagen i mars av Carola
15.03, 10:02I väntan på... av Leena