De fördömda

 

Nu äntligen! Har jag kommit igenom boken jag började på strax efter nyår. Joyce Carol Oates "De fördömda". Som har 690 sidor. Och således kräver sina modiga veckor för en som inte är någon sträckläsare.

Oates har ju tillhört mina favoritförfattare nu i typ 30 år och jag läser allt som hon ger ut på svenska. Nån kanske minns att hennes förra bok, Karthago, som jag skrev om ifjol, var en liten besvikelse för mig. Men vem kan nu förväntas prestera mästerverk efter mästerverk när man har en sådan produktionstakt som den kvinnan? 

De fördömda tyckte jag däremot riktigt bra om. Den är på sätt och vis en sagoroman. Och något av en skräckhistoria. Det verkar vila en förbannelse över universitetsstaden Princeton. Året mellan juni 1905 och juni 1906.

 

                                    

 

Allting börjar med att den unga vackra Annabel Slade rövas bort i samband med sin vigsel. Av en främmande man som sägs vara djävulen själv. 

Därefter inträffar den ena förskräckliga händelsen efter den andra. Och ingen har någon vettig förklaring till vad det beror på. Mord och våldsamheter. Mystiska personer och vålnader. Folk som förändras och blir som besatta. Vad är sanning och vad är dröm?

I vanliga fall skulle jag inte gilla sådana här övernaturliga element. Men nog är det så att Oates gör det på ett sådant sätt som fångar och fascinerar mig. Och samtidigt som handlingen är fullständigt overklig möter man på historiska, högst verkliga personer. Som Woodrow Wilson, USAs president åren 1913-1921. Eller författarna Jack London och Upton Sinclair. 

I den här romanen lyfts också en hel del olika amerikanska tidstypiska samhällsfenomen fram. Rasfrågor. Den socialistiska rörelsens krav på arbetarnas rättigheter. Rösträtt för kvinnorna. Synen på kvinnor över lag eller kvinnornas roll bland överklassfamiljerna i Princeton är också ett intressant inslag. Det var ett mycket patriarkalt samhälle.

Romanen har till en del kritiserats för att vara för omfattande och spretig. Att det blir för många trådar som inte blir ordentligt ihopknutna på slutet. Men jag håller inte riktigt med. Det är en lång historia och det vimlar av personer och karaktärer, jo. Men de flesta karaktärerna är intressanta och Oates låter en som alltid göra egna analyser och ana sig till det outtalade. Dessutom får förbannelsen sin förklaring i det sista stycket.

 

 

 

Publicerad 11.02.2016 kl. 21:34

Var blev vintern av?

 

Tycker inte om att klaga i allmänhet. Men idag och de senaste dagarna har jag nog varit lite småless på februarivädret. Regn och blåst. Plus att våra småvägar har varit glashala. Inte alls kul.

Inte kan jag säga att jag direkt längtar till våren ännu heller. Det känns alltför långt dit för att börja göra det. Utan jag skulle önska mig några veckor med fint vinterföre. Passligt med snö och skidspår. Och sol och blå himmel. Suck...

Vad kan jag då trösta mig med?
Träningarna - Jo. Dom ger mig energi.
Böcker - Jovars. Det blev en liten bokbeställning idag faktiskt:)
Blommor - Försöker se till att ha en fräsch tulpanbukett på bordet. Och skaffade en ny omgång krukväxter igen i lördags. Borde försöka ta nån bild i dagsljus...
Fina arbetskamrater - Såklart. Goda samtal och glada skratt:)

Och så förstås Kim och Maya här hemma. Och alla mysiga diskussioner med barnen via whatsappen. Familjegruppen som Lucas i går kväll ännu döpte om till "Hönsgården"! Ha, hur han nu tänkte där riktigt?...

Det här blickfånget i vår trappuppgång glädjer mig också varje gång jag går förbi. Fridas keramikvas som hon gjort i konstskolan. Trähästen gjorde Hanna i skolslöjden i tredje klass. Och det lilla lerkruset hämtade Lucas hemfrån Peru i höstas.

 

 

 

 

 


 

 

 

 

Publicerad 09.02.2016 kl. 20:52

Hannas mellanlandning

 

Natten till måndag kom Hanna hem efter nästan 5 månader i Asien. Frida hämtade henne på flygfältet och där stod hon i tamburen klockan ett på natten. Brun som en pepparkaka och trött efter en 35 timmars hemresa. Men såg ut att vara glad åt att vara hemma. Och ännu gladare var nog vi åt att få ha henne här. 

Om så bara för fyra dagar. På torsdag kväll körde hon iväg till Frida i Helsingfors för att övernatta hos henne. Flyget till Rio via Amsterdam gick klockan 07.00 på fredag morgon. Idag har vi haft whatsupkontakt och allt väl i karnevalstaden.

Två kvällar fixade Hanna middag åt oss efter de recept som hon hade med sig från Indien. Vegetariskt och såå gott! På onsdag kunde Lucas och Emilia också vara med.

 

 

Planen är nu att vår backpacker skall resa runt i olika länder i Sydamerika fram till slutet av april. Det är alltså en hel del äventyr som åter väntar och vi här hemma får bara önska lycka till och trevlig resa.

 

 

 

Publicerad 06.02.2016 kl. 19:58

Ett bokinlägg

 

Jag märker att jag har behov av att skriva ett inlägg om böcker nu ändå, trots att jag ännu har ungefär 200 sidor kvar av den roman jag håller på och läser för tillfället. Det kommer alltså att ta ett tag ännu innan jag skall recensera den. Men bra är den, "De fördömda" av Oates, som väl är:)

 Det som jag speciellt vill meddela och informera om är det som gjorde mig mycket glad när jag förra veckan fick senaste numret av medlemstidningen för Böckernas Klubb.

En finsk bok som valts till månadens bok! Översatt till svenska då förstås. Av en författare som jag (igen en gång) inte kände till namnet på ens. Tommi Kinnunen heter han. Och boken som på finska heter "Neljäntienristeys" är översatt till "Där vägarna möts".

I recensionen i tidningen får den idel lovord och presenteras som en fantastisk familjekrönika. Fyra huvudpersoner som turvis berättar sin historia. Det börjar med Maria, som jobbar som barnmorska i en liten ort i nordöstra Finland. Fattigt, slitsamt och hårt är livet.

Jag tror säkert att man har en hel del ny vetskap att hämta här igen. Om den här delen av vårt land. Om hur man levde här i början av 1900-talet. Den här boken tänker jag bestämt i nåt skede gå och låna på biblioteket. På originalspråk.

Jag har skrivit om det förut också, hur dålig jag är på våra finska författare. Klassiska som samtida. Känner till varken namn eller titlar. Det tycker jag är dåligt. Och jag skulle vilja bli ens litet mera bildad på det området. 

För att det skulle ske mera per automatik borde man väl helst prenumererera på HS och följa med bokrecensionerna där. Men Hesari är litet för dyr för bara den läsningen. Säkert finns det andra källor. Har någon nåt bra tips?

En bok som jag också måste se till att skaffa är Sofi Oksanens nyaste roman. "Norma". Jag har faktiskt läst alla hennes tidigare utgivna böcker och gillar skarpt hennes sätt att skriva. 

Jag har funderat på att jag kanske borde sätta i system det här med att också få in litet mera finsk litteratur i mitt läsande. Temaläsning. Typ: endast finska böcker nästa sommar. Eller: varannan bok av en finsk författare. Eller nåt liknande. 

Åtminstone dessa två på väntelistan alltså:

 

           

 

 

 

Publicerad 31.01.2016 kl. 13:58

På koreanskt vis

 

Så stod det i alla fall i receptet jag använde. Kassler på koreanskt vis. Receptet hittade jag i senaste nummer av tidningen Samarbete.

Testade det i söndags och det blev så gott så det receptet måste jag nog ta vara på och göra igen. Lättfixat och förmånligt dessutom. Kilopriset på kassler ligger ju kring 10 euro. 

I det här receptet används 800 g kött:

Skär köttet i stora tärningar och lägg dem i en ugnsform tillsammans med lök (2 st) och vitlöksklyftor (4 st). Lägg dessutom i

2 msk tomatpuré
1-2 msk stark chilisås (jag hade sambal oelek)
3 msk soja
2 msk hackad ingefära
2 msk farinsocker
svartpeppar och
2 dl vatten eller svag buljong

Och så in i ugnen. Först 30 minuter i 200 grader. Sedan sänker man värmen till 160 grader. Lägg ett lock eller folie på formen. Låt vara i cirka 3 timmar eller tills köttet är helt mjukt. Just innan man tar formen ur ugnen kan man dekorera med litet paprika- och purjostrimlor. 

Serveras med ris och wokade morötter. Eller med något annat man gillar. 

Tog ju tyvärr ingen bild av den färdiga grytan, men väl värt att pröva.

 

 

 

Publicerad 27.01.2016 kl. 20:34

Trotjänare

 

Det råkar sig att liksom Ann-Lis i bloggen Lyckoslanten skriver om hur hon bytt ut sina gamla trotjänare, mobilen och glasögonen, har jag också tänkt att jag skulle ägna mina kära trotjänare ett litet inlägg.

Nämligen ett par svarta "påsa"handskar (som man säger på ren Borgådialekt). Antagligen är dom världens fulaste. Men verkligen världens bästa. Inhemska läderhandskar med teddyfoder. Köpte dom på vinterrean för halva priset. Och betalade kanske 12 euro? Så jag trodde ju  inte att dom skulle hålla mycket mer än en vinter. Men nu har dom värmt mina händer i säkert 5-6 år redan.

Dom använder jag så fort det blir för kallt med fingerhandskar. Dom funkar bra ännu i minus 30. Dom är suveräna att köra bil med. Och dom är perfekta att ha på när jag hämtar in ved. Inte hala, inte ömtåliga. Helt enkelt oslagbara.

Som sagt är dom inte så snygga, så när vi var till Operan här för nån vecka sedan, så bytte jag nog om innan vi steg ur bilen. Litet förnäm måste man väl låtsas vara i vissa situationer, haha?! Men annars bär jag dom troget i alla lägen och bryr mig inte om hur dom ser ut. Huvudsaken att man inte behöver frysa om händerna:)

 

 

 

 

Publicerad 26.01.2016 kl. 17:30

Dags för förnyelse?

 

Mitt intresse för att göra några ändringar här hemma kommer och går i vågor. Inspirationen infinner sig plötsligt. Och lika plötsligt kan den fly sin kos. Utan att man kommit längre än till planering och funderingar kring vad som eventuellt borde göras.

Å ena sidan beundrar jag dem som jämt och ständigt orkar hålla på och ändra och göra om. Måla och tapetsera. Bygga nytt och flytta runt. Vilket intresse och vilken energi det finns.

Å andra sidan tänker jag att det är positivt att man finner ro i det som man har. Att man trivs med sitt hem och sin inredning och dom val som man gjort.

Det finns ju också en motstridighet i konsumtionen. Att bara köpa för köpandets skull är emot mina värderingar i högsta grad. Men samtidigt förstår jag att konsumtion håller hjulen rullande och ger folk jobb. Där måste bara var och en göra sina egna val. Jag värdesätter hållbarhet och kvalitet. Och uppskattar speciellt det som har en historia. 

Ändå är det så, när man bor i ett egnahem som börjar ha drygt tjugo år på nacken, att det finns rum och utrymmen som man skulle vilja piffa upp.

Hos oss är det nu kanske hjälpköket som står i tur. Litet ny färg på väggarna. Och en snygg vägghylla som jag sett hos Bruka. Och så en ny gardinkappa. 

Inget särskilt omfattande ingrepp alltså. Skulle bara behöva den där avgörande puffen för att gå och köpa färg och sedan pricka in ett passligt veckoslut att börja.

Jag blev nog litet inspirerad idag då jag var hemma hos min syster och såg deras förnyade matplats. Hon har målat om och nu är det helt annorlunda. Härligt ljust och fint.  

 

 

Publicerad 23.01.2016 kl. 21:56

Min julklapp till mig själv

 

Idag har jag öppnat den klapp som jag förärade mig själv till jul. Första lektionen i en nybörjarkurs i Movement kroppsviktsträning. Kursen hålls i samma sal som jag annars tränar i. Åtta gånger sammanlagt, tisdagar och torsdagar.

Den här första gången gav klart mersmak. Det handlar om övningar man utför med sin egen kropp som vikt och redskap. Kan alltså också bra träna hemma eftersom man inte behöver nån skivstång eller tyngder. Kroppsviktsträningen skall bland annat ge större muskelstyrka, bättre kroppskontroll, smidighet och balans.

Helt basic kroppsviktsövningar är till exempel armhävningar, knäböj eller pull-ups. I alla möjliga (och omöjliga) varianter. Idag övade vi spiralknäböj, och olika statiska (dvs att hållas i en position 30-60 sek) övningar.

Movement-uppvärmningarna kommer till stor del att bestå av olika rörelser för att mjuka upp och stärka handleder och fingrar. De spelar en stor roll i denhär träningsformen. Kändes också mycket bra att göra dem. Just de muskelgrupperna har jag nog inte alls tränat tillräckligt och svaga handleder är ju något som speciellt vi kvinnor ofta har.

Ingenting helt nytt egentligen idag. Men intensivare. Och jag har på känn att jag framöver kommer att känna igen flertalet övningar från pilates. Plus att jag kommer att ha stor nytta av att jag hållit på med det så länge nu. Men omväxling förnöjer och olika träningsformer stöder och kompletterar ju varandra.  Väntar redan på nästa träningstimme. 

 

 

 

Publicerad 19.01.2016 kl. 21:17

Lösryckta tankar

 

..så här halvvägs in i januari. Efter en högst ordinär vecka då jag inte gjort nåt extra eller då inget speciellt har hänt.

- Igår morse innan väckarklockan ringde fick jag för mig att det var fredag och sovmorgon följande dag. Det var det ju då inte. Men imorgon är det ju det. Sköna fredag! 

- Och skönt att -16 grader inte längre känns särdeles kallt

- Just nu har vårt hushåll utökats med två stycken kaniner och ett stycke liten vit hund. Lurventott och plupparna har checkat in över veckoslutet. 

- Hanna har bokat flyg hem. Hon kommer på söndag om två veckor. Det gör en mamma glad:)

- Nöjd med min träning idag. Och över de mumsiga svampmackorna vi gjorde till middag.

- Väntar på att skidspåren skall öppna. Tycker det borde finnas tillräckligt med snö nu?

 

Här ligger lilla ampra Lurva och tar igen sig efter kvällspromenaden. Lurva är Fridas kompis hund som behövde passning över helgen. Frida själv skall  fira sin 24-års födelsedag med kompisarna.

 

 

Publicerad 15.01.2016 kl. 21:03

Mycket drama

 

Veckoslutet som gick innebar mycket drama för oss. Drama som i musikal och film.

På fredagskvällen var det äntligen dags för "Fantomen på operan". På Nationaloperan i Helsingfors. Den hade jag länge sett fram emot då vi blev utan biljetter till hösten. Alldeles utsålt varenda föreställning.

Trots att det fanns en del saker man kunde störa sig litet på, som till exempel vissa skådespelares engelska uttal, var det nog en alldeles härlig upplevelse. Underbar musik och en otroligt fin scenografi.

Nästa höst går den på Cirkus i Stockholm med Peter Jöback i huvudrollen som Fantomen. Är nog allt litet sugen på det måste jag säga. Har inte kollat biljettläget dock, kanhända är det redan helt utsålt där också? Frida har biljett till den...

Lördag och söndag blev det sedan film. Lördagens hemmakvällsunderhållning var Klaus Härös "Fäktaren" som vi ännu inte hade sett. Tyckte om den på många sätt, finstämd och ganska långsamt tempo. Bra skådisar.

Idag vet vi att det inte blev någon Golden Globe för filmen, men redan en nominering är ju otroligt fint. Ännu finns det en chans att filmen också blir nominerad för en Oscar. Det får vi veta på torsdag, visst.

Och igår gick vi på bio och såg "En man som heter Ove". Alltså: GÅ OCH SE DEN!

En helt underbar film. Rolf Lassgård i huvudrollen som den buttre och ovänlige Ove är helt enkelt otrolig. Men också de övriga rollerna görs så superbra.  Humoristiskoch tragisk på en och samma gång. Men man lämnar salen med ett leende på läpparna och en skön känsla inombords.

 

 

 

Publicerad 11.01.2016 kl. 18:59

Böcker jag läste 2015

 

Här är listan med böcker som jag läste 2015. Måste säga att jag allt blev litet överraskad själv av att jag hann med så många. 25 stycken. Ganska exakt två per månad.

Gör listan som ett eget inlägg så här för att undvika att högerkolumnen inte skall bli alltför lång. Om det går så att jag läser lika mycket 2016?

Och för att jag (som ju älskar listor av alla de slag:D) själv tycker det är intressant att ha dem uppräknade på ett visst ställe. Då kan jag också lätt gå tillbaka och läsa vad jag har skrivit om nån speciell bok.

Och vem vet, kanske kan någon av er, kära läsare, också nångång ha nytta av mina små bokreferat? 

 

Gräset är mörkare på andra sidan

Frukost på Tiffany's

Kissani Jugoslavia

Expeditionen - min kärlekshistoria

Lilla Smycket

Den store Gatsby

Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz

To kill a mockingbird

Kuolema Ehtoolehdossa

Liv till varje pris

Beckomberga. Ode till min familj

Hur ska det gå för Pinnebergs?

Karthago

Göra sig kvitt Eddy Bellegueule

Kungsgatan

Sista brevet från din älskade

Den lysande världen

Född på en söndag

Mitt liv - Ingrid Bergman

Onda boken

Marina Bellezza

När barnet lagt sig

Araben

Maskrosgudens barn

Projekt Ines

 

Ännu en riktigt kort summering:

- fyra finlandssvenska böcker
- två på finska, en på engelska
- åtta svenska (Sverige alltså) författare
- teman som intresserar mig och som jag ständigt  återkommer till är II världskriget och förföljelserna. Likaså flykting- och främlingsskap, invandring 
- endast en rejäl besvikelse (Marina Bellezza)
- största överraskningen: Kissani Jugoslavia

 

I stort sett 25 fina läsupplevelser. Och jag hoppas ju på att det här året kommer att bjuda på detsamma.

 

 

 

Publicerad 07.01.2016 kl. 20:46

Vackra blå gåvor

 

I somras besökte Lucas en äldre dam som hade svarat på hans önskas köpa-annons på Tori.fi. Det visade sig sedan att hon inte hade just de glasen som han var ute efter. Men hon hade en hel del annat som hon höll på att göra sig av med och gärna ville sälja.

Minns inte om han köpte nåt mer, men i alla fall köpte han en vacker blå vas som han gladde sin mamma med:) Design Saara Hopea. Färgen var dessutom precis densamma som mina två Kivilyktor. Den litet gråblå färgen sade/regn.

En annan överraskningspresent fick jag också här före jul av min alltid så påpassliga goda vän Kerstin. Hon om nån kan det där med att välja ut rätt sak till rätt person. Så lyhört och med stor omtanke. 

En keramikvas (ur gömmorna tror jag) i en jättevacker form och som råkade vara i stort sett samma blå nyans som Hopeavasen. 

Passar de inte fint tillsammans så säg?

 

 

 

 

Publicerad 07.01.2016 kl. 20:38

Projekt Ines

 

Projekt Ines blir sista boken i listan över lästa böcker 2015. Trots att jag skriver om den nu först läste jag de sista sidorna på nyårsdagen.

 

                              

 

Det handlar alltså om fem unga kvinnor och deras upplevelser under inbördeskriget 1918. Två av dem på de rödas sida och tre på de vitas. Några av dem var engagerade i striderna och några berördes av kriget via sina familjer.

Berättelserna baserarsig på dagboksanteckningar, brev, böcker och intervjuer. Samtidigt med kvinnornas historia får man läsa om författarens egen syn på kriget, hennes frågor och diskussion kring vad det var som egentligen hände och varför.

Helt lättläst blir det inte och ibland känns det litet hoppigt. Kanske litet spretigt. Som att så mycket skulle behöva rymmas med.

Men kvinnoperspektivet och historierna om de här  kvinnornas kamp är jätteintressanta. Man behöver inte nödvändigtvis vara intresserad av historia för att tycka det. Anna Lindholm skriver dessutom flytande och den personliga synvinkeln gör det till en litet annorlunda läsupplevelse.

Året 2015 börjar och avslutas således med en ung finlandssvensk författare. Det tycker jag känns riktigt bra faktiskt.

Nu kan de emellertid ta ett tag innan nästa bokrecension. Har påbörjat Oates De Fördömda och den har nästan 700 sidor. Återkommer till den sedan.

 

 

 

Publicerad 05.01.2016 kl. 22:00

Hos Frida

 

Veckoslutet tillbringade jag hos Frida i Helsingfors. Vi skulle tillsammans packa upp grejer och ställa i ordning i hennes nya hyreslägenhet. Jätteroligt att få hjälpa till!

Bland annat det fick vi gjort. Och så bar vi ner en hel del till förvaringsutrymmet i källaren och sorterade litet kläder och saker för loppis och UFF-lådor. 

Sedan tillbringade vi en hel del timmar på IKEA. Ett barbord och höga stolar till köket var vi ute efter. Plus ett bord till vardagsrummet. Plus en massa annat som behövs, mattor , gardiner, förvaringsboxar mm.

IKEA har flera fördelar, visst, men nog är det otroligt utmattande att traska sig igenom och försöka bestämma sig bland alla otaliga alternativ. I ett skede var Frida så blek och utled på allt, så vi fick snabbt söka oss till restaurangen för att få litet ny energi:)

En liten bit på väg kom vi visserligen, men nog återstår det ännu en del. Litet i gången..

Ganska härligt att bo så centralt som hon gör nu. Gångavstånd in till centrum av Helsingfors. På lördagskvällen gick vi till Tennispalatsets biograf och såg filmen "Joy". Historien om kvinnan som uppfann den moderna städmoppen och hur hon fick kämpa för att den skulle slå igenom. Suveräna Jennifer Lawrence i huvudrollen.

Kaninplupparna har nu lämnat Seitlax för den här gången och åkte sedan igår kväll hem med sin matte. Kändes ju riktigt tomt i hjälpköket nu. 

Idag har jag städat efter dem och också plockat bort de få julsaker som jag haft framme. Tömt julgranen på ljus och pynt. Nu står den, ännu grön och fin nog, och väntar på att Kim skall komma hem och bära ut den. 

 

 

Publicerad 04.01.2016 kl. 15:23

Gott Nytt År 2016

 

Bordet nyårsdukat. Och jag skall strax börja steka blinier.

 

 

Om allt går som beräknat så kan man på radio nångång i kväll få höra nyårshälsningar av Hanna. Jukka Isojoki på Radio Vega skall ringa upp henne i Cambodja för att höra hur nyårsfirandet går till där. Andra personer på olika håll i världen skall också medverka. Kanske man får höra hennes röst då första gången sen den 11 oktober:) Hoppas det!

 

                      Önskar er allihopa en trevlig kväll 

                                          och

                       ETT RIKTIGT GOTT NYTT ÅR 2016!

 

 

 

Publicerad 31.12.2015 kl. 15:46

 

 

Välkommen till min blogg!

Här skriver jag om det som är nu. Reflekterar över små och stora saker i livet. Delar med mig av vardagliga eller viktiga händelser.

Viktigast är familjen. Som består av en man som bygger hus. Och tre vuxna barn; en musiker, en medianom och en globetrotter. Och så goldisen Maya.

Själv är jag en obotlig motionsfreak. Just nu gäller crossfit, pilates och dagliga hundpromenader. Jobbcyklar vår-höst. Älskar min trädgård. Kan inte leva utan böcker. Gillar också film och njuter av att umgås med släkt och goda vänner.

Skriv gärna en kommentar, det är alltid roligt att få en hälsning. Det går också bra att ta kontakt via mejlen mellan49och50@gmail.com.

Helen

 

 

Andras bloggar jag läser:

Almbacken

Anne

Carita

Frida

Hanna

I min smak

Lyckoslanten

Mitt 60-tals hus

Scillas garden

 

 

 

Böcker jag läst 2016:

Böcker jag läst 2017:

Den som stannar den som går

Nattvakten

Allt jag inte minns

I väntan på Bojangles

Återstoden av dagen

Vända hem

Den vidunderliga kärlekens historia

En gud i spillror

Djurens gård

Alkemisten

Sjung tills du stupar

Det förlorade barnet

Jag är Zlatan Ibrahimovic

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier

Senaste kommentarer

01.09, 20:30Det skall skördas av Sonja
26.06, 15:25Oundvikligt av Carola
24.04, 21:53De vita pionernas år av Ingrid
17.04, 00:18Veckan före påsk av Sonja
30.03, 15:54Sista lördagen i mars av Carola